Ghosts n’ Goblins
Ägare: Mikael Holm
Ghosts n’ Goblins är ett tv-spel som är utvecklat av Capcom. Det utkom som ett arkadspel 1985, men har sedan dess utkommit till en stor mängd olika konsoler och hemdatorer. Exemplaret på bilden släpptes 1986 till Commodores hemdator Commodore 64.
Jag samlar på Ghosts n’ Goblins, så jag försöker få tag på alla varianter som har gjorts. Utgåvan till Commodore 64, som är på bilden, är den utgåvan som jag är mest glad över att ha. Detta exemplar fick jag tag på för 5-10 år sedan, men spelet i sig spelade jag för första gången 1985-1986. Det var då jag fastnade för spelet. Exemplaret som jag har nu hade jag letat länge efter när jag hittade den av en slump. Jag hade tur och hittade den fel-listad på E-bay. Hade den varit listad rätt hade den kostat mer än vad den gjorde.
Det är lite irriterande att samla på Ghosts n’ Goblins eftersom det fortfarande görs nya spel i serien. Det senaste jag köpte i serien var till iPhone, så det finns alla möjliga varianter av spelet. Ghosts n’ Goblins kom 1985. Sen kom uppföljaren Ghouls n’ Ghosts något år senare. Sen gjordes det en specialversion av Ghouls n’ Ghosts till Super Nintendo Entertainment System (SNES). Efter det har de spunnit vidare och gjort Ultimate Ghost n’ Goblins till Playstation Portable (PSP). I serien som jag räknar den så ingår Ghosts n’ Goblins, Ghouls n’ Ghosts, Super Ghouls n’ Ghosts och eventuellt Ultimate Ghosts n’ Goblins. Sen finns det ju de här moderna till iPhone och Androidtelefoner. Dem räknar jag inte riktigt. Av dem jag räknar, av de gamla, saknar jag 3-4 stycken för att ha alla Ghost n’ Goblins och Ghouls n’ Ghost till alla maskiner som de har getts ut på. Jag samlar även på olika utgåvor, som exempelvis amerikanska och europeiska. I vanliga fall bryr jag mig inte för fem öre bara jag kan spela det, men när det gäller just de här spelet så vill jag ha alla varianter.
Detta är mitt absoluta favoritspel i alla kategorier. Det är ett av de spel som jag har allra kärast minnen av från när jag var liten. Plus att det är den lättaste versionen av spelet. Jag tycker att det på något sätt är så nära det perfekta plattformsspelet som man kan komma. Det är skitsvårt, man behöver nöta länge, man blir frustrerad och så blir man jätteglad om man klarar det. Arkadversionen av spelet anses vara ett av de svåraste arkadspelen någonsin.
Jag förknippar Ghosts n’ Goblins med nostalgi på hög nivå. När jag spelar det är det som att komma tillbaka till pojkrummet som jag hade för 30 år sedan. När jag sätter mig ner och spelar det så inser jag hur svårt och frustrerande det är och att jag var rätt arg på det på den tiden också. Musiken i framförallt Commodore 64-versionen är också helt fantastisk. Jag har den till och med som mp3-filer på telefonen och kan tänka mig att lyssna på den närsomhelst.
Jag samlar på Ghosts n’ Goblins, så jag försöker få tag på alla varianter som har gjorts. Utgåvan till Commodore 64, som är på bilden, är den utgåvan som jag är mest glad över att ha. Detta exemplar fick jag tag på för 5-10 år sedan, men spelet i sig spelade jag för första gången 1985-1986. Det var då jag fastnade för spelet. Exemplaret som jag har nu hade jag letat länge efter när jag hittade den av en slump. Jag hade tur och hittade den fel-listad på E-bay. Hade den varit listad rätt hade den kostat mer än vad den gjorde.
Det är lite irriterande att samla på Ghosts n’ Goblins eftersom det fortfarande görs nya spel i serien. Det senaste jag köpte i serien var till iPhone, så det finns alla möjliga varianter av spelet. Ghosts n’ Goblins kom 1985. Sen kom uppföljaren Ghouls n’ Ghosts något år senare. Sen gjordes det en specialversion av Ghouls n’ Ghosts till Super Nintendo Entertainment System (SNES). Efter det har de spunnit vidare och gjort Ultimate Ghost n’ Goblins till Playstation Portable (PSP). I serien som jag räknar den så ingår Ghosts n’ Goblins, Ghouls n’ Ghosts, Super Ghouls n’ Ghosts och eventuellt Ultimate Ghosts n’ Goblins. Sen finns det ju de här moderna till iPhone och Androidtelefoner. Dem räknar jag inte riktigt. Av dem jag räknar, av de gamla, saknar jag 3-4 stycken för att ha alla Ghost n’ Goblins och Ghouls n’ Ghost till alla maskiner som de har getts ut på. Jag samlar även på olika utgåvor, som exempelvis amerikanska och europeiska. I vanliga fall bryr jag mig inte för fem öre bara jag kan spela det, men när det gäller just de här spelet så vill jag ha alla varianter.
Detta är mitt absoluta favoritspel i alla kategorier. Det är ett av de spel som jag har allra kärast minnen av från när jag var liten. Plus att det är den lättaste versionen av spelet. Jag tycker att det på något sätt är så nära det perfekta plattformsspelet som man kan komma. Det är skitsvårt, man behöver nöta länge, man blir frustrerad och så blir man jätteglad om man klarar det. Arkadversionen av spelet anses vara ett av de svåraste arkadspelen någonsin.
Jag förknippar Ghosts n’ Goblins med nostalgi på hög nivå. När jag spelar det är det som att komma tillbaka till pojkrummet som jag hade för 30 år sedan. När jag sätter mig ner och spelar det så inser jag hur svårt och frustrerande det är och att jag var rätt arg på det på den tiden också. Musiken i framförallt Commodore 64-versionen är också helt fantastisk. Jag har den till och med som mp3-filer på telefonen och kan tänka mig att lyssna på den närsomhelst.
