"Den japanska utgåvans omslag har snyggare artwork än de andra."

The Legend of Zelda: A Link to the Past

Ägare: Anders Modigh

The Legend of Zelda: A Link to the Past är ett tv-spel som är utvecklat av Nintendo till deras konsol Super Nintendo Entertainment System (Super Nintendo/SNES). Det är det tredje spelet i The Legend of Zelda-serien. I Japan och USA släpptes spelet 1991, medan det släpptes i Europa 1992.

Idag samlar jag bland annat på Super Nintendo-spel och spel i The Legend of Zelda-serien. Jag har valt att berätta om min The Legend of Zelda: A Link to the Past-samling. Jag har flera olika utgåvor av just det spelet. Jag började samla på Zelda samtidigt som jag började samla på retrospel på allvar för 5 år sedan. Då samlade jag på NES-spel (Nintendo Entertainment System) och fick jag tag på två jättefina The Legend of Zelda-spel. Efter det tog jag reda på vilka fler spel som fanns i serien och skaffade dem så att jag kunde bocka av att jag hade alla på den listan. Idag äger jag alla utgåvor av A Link to the Past som finns. Det är ungefär 8-9 stycken. Jag har bland annat den svenska, amerikanska, japanska och hyrutgåvan. Jag har även haft ett inplastat exemplar och ett i mint-skick (perfekt skick helt utan skador eller repor). Jag har inte kvar det inplastade idag eftersom jag vill kunna spela spelet, men jag kan bocka av att jag har ägt ett inplastat. Jag vet faktiskt inte riktigt när jag skaffade de som jag har i samlingen idag, men det är rätt många år sedan.

Jag spelade ofta Zelda-, Mario- och Mega Man-spel under min barndom. Det är väl mest de som förknippas med gamla tv-spel. De spelserierna finns ju även idag. De flesta som håller på med tv-spel, de känner ju till Zelda. Jag tycker att A Link to the Past har roligast gameplay av Zelda-spelen. Zelda 2: The Adventure of Link till NES är nog det tråkigaste spelet i serien. Jag tycker att Zelda 1 (The Legend of Zelda) och 3 (A Link to the Past) är de bästa. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag tycker så. Det kan vara för att Super Nintendo är min favoritkonsol. Det är en rolig konsol överlag. Den har roliga spel och lite bättre grafik.

När det gäller A Link to the Past har jag ingen favorit bland de olika utgåvorna som jag äger. Det är ju samma spel fast med olika utseenden. Jag har dock en som är lite rolig. Den är översatt till svenska. Den är inte officiell utan det är någon som har översatt den på fritiden. Jag gillar även den japanska utgåvan väldigt mycket eftersom dess omslag har snyggare artwork än de andra.

"Ett spel behöver inte vara särskilt avancerat för att det ska gå hem."

Super Tennis

Ägare: Pontus Andersson

Super Tennis är ett tv-spel som är utvecklat av Nintendo till deras konsol Super Nintendo Entertainment System (Super Nintendo/SNES). Spelet släpptes 1991 i Japan och USA, medan det släpptes 1992 i Europa.

I min mening är Super Tennis ett ganska mediokert tennisspel på alla sätt och vis. Det är som en variant av Pong som kom ut 1970-talet, fast med en grafik och en slags falsk 3D-effekt som Super Nintendot var känt för när det var nytt. Det är ett gammalt koncept i ny förpackning. Det finns absolut bättre tennisspel, men Super Tennis har ett bra flyt och flyter på precis som man tänker sig att ett tennisspel ska göra, så spelet blev otroligt populärt. Så blev det även i mitt hem när jag var liten. Detta bevisar att ett spel inte behöver vara särskilt avancerat för att det ska gå hem.

Jag har idag tre stycken exemplar av Super Tennis. Jag har kvar mitt barndomsexemplar. Jag har även ett som jag har fått och ett som följde med i ett spelpaket som jag köpte. Mitt barndomsexemplar skaffade jag 1997 eller 1998. Jag och min brorsa, som är sex år äldre än mig, hade och spelade några Super Nintendospel tillsammans. Det var bland annat Donkey Kong Country, ett plattformspel med Musse Pigg och ett Kirby-spel. Grejen var att jag inte tyckte att dessa spel var så roliga. Min pappa hade väl snappat upp detta i något sammanhang och en dag så åkte vi till spelbutiken i grannstaden. Jag testade några spel i den butiken och det resulterade i att jag bytte de tre nämnda spelen mot Super Tennis och ett Formel 1-spel. Jag fick till och med pengar tillbaka också eftersom det var bra spel som jag bytte in. Då var spelen redan flera år gamla, gångbara och lätta att få tag på, så det var ingen stor grej att byta dem.

Super Tennis är speciellt för mig eftersom det var ett av mina första egna spel som jag fick välja själv. Det är även speciellt eftersom det var det som jag spelade allra mest om jag spelade tillsammans med någon. Till och med brorsan, som var en FPS-fantast (First person shooter) vid den tiden, ville spela Super Tennis med mig.

Känslor som jag förknippar väldigt mycket med Super Tennis är lätt, genuin glädje, såväl som frustration. Den sortens positiva frustration som man känner när man hela tiden blir lite bättre på spelet, men aldrig bra nog för att vinna mot brorsan eller datorn. Jag tror aldrig att jag har klarat mer än fyra banor. Trots det har spelet mycket replay-värde för mig. Det är ett spel som jag kan spela om och om igen utan att tröttna på det.

"Skavsåren är också nostalgi."

Luxor Video Entertainment System/Fairchild Channel F

Ägare: Mats Laulainen

Fairchild Channel F, som tillverkades av Fairchild Semiconductor, började säljas 1976 och var en av de första tv-spelskonsolerna med utbytbara spelkassetter. I Sverige tillverkades och såldes den på licens av Luxor under namnet Luxor Video Entertainment System.

Mamma tyckte inte att vi skulle ha tv-spel, men när jag var 14-15 tyckte hon att vi skulle ha det ändå. Våren 1979 skulle vi därför köpa tv-spel. Jag vet inte varför, men jag fastnade för Luxor, så det blev den vi köpte. I Sverige släpptes 19 spel till den, men eftersom de lade ner redan efter några år hann jag inte köpa det sista spelet, nummer 21. Jag letade i 10-15, kanske till och med 20 år innan jag äntligen fick tag på 21:an. Jag köpte den på internet. Om jag minns rätt fick jag tag på den via Blocket.se. Nu har jag samtliga av Luxors spel och flera konsoler. Jag har även kvar spelen som jag köpte som barn.

Det är ganska nischat att samla på Luxor. Det gjordes inte så många spel och inga stora titlar gavs ut till den. Därför är dagens priser på spelen inte så höga som priserna på många andra äldre tv-spel. Det finns bland annat en Facebookgrupp för oss som samlar på Luxor. Där hjälper vi varandra att hitta grejer som man är i behov av till samlingen. Jag älskar gruppen och det är kul när man är fler som kan hjälpas åt.

Känslorna som jag kopplar till Luxor är först och främst sjukt mycket nostalgi, men även fingrar som gör ont. När man håller i kontrollerna så trycks fingrarna mot en vass kant. Håller man då i kontrollerna under många timmars spelande så får man skavsår som gör ont. Skavsåren är också nostalgi. Det gör ont, men på ett bra sätt.

Spelberättelser - En introduktion

Varje spel och varje spelare har något att berätta.

Har du ett spel som du tycker om väldigt mycket? Om du har det, varför du tycker om det? Vad är så speciellt med just det spelet? Vilka känslor förknippar du med det? Denna blogg  och dess motsvarande utställning kretsar kring just dessa frågor.

Vad är detta för blogg?

Detta är en blogg som består av bilder och berättelser om spelare och deras spel. Bloggen  och dess motsvarande utställning är resultatet av projektet Spelberättelser som genomförts av etnologen Hanna Moberg vid Lunds universitet. Projektet har utgått från hennes kandidatuppsats i etnologi: Retrospelsamlande: En etnologisk studie av identitetsskapande hos personer som samlar på äldre tv- och datorspel. Under arbetet med denna uppsats framkom det att samlarna som intervjuades gärna hade velat berätta mer om sina spelsamlingar. Det är dock inte bara samlare eller människor som gillar retrospel som har saker att berätta om sina spel. Just därför innehåller bloggen och utställningen berättelser från både retrospelsamlare såväl som andra människor som älskar tv-spel.

Utrymme för berättande

Bloggens och utställningens syfte är att ge utrymme för människor att berätta om ett av sina spel, och på så sätt sprida kunskap om det, samt väcka nyfikenhet hos andra spelintresserade. Genom bloggen och utställningen kanske du upptäcker spel som du aldrig har hört talas om, eller upptäcker nya sätt att se på något av dina favoritspel. Bloggen och utställningen kan även fungera som en diskussionsöppnare och tankeställare för dig som läser berättelserna. Har du spelat spelen i berättelserna? Känner du igen känslorna som det berättas om? Vilka spel väcker känslor hos dig? Både gamla och nya spel kan väcka tankar, intresse och spelglädje.

Ett spel är inte bara ett föremål. Det är också berättelser, minnen och känslor.

Hanna Moberg
Etnologi: Kvalificerad arbetspraktik och projektarbete

Institutionen för kulturvetenskaper

Avdelningen för etnologi

Lunds universitet

Vernissage för utställningen Spelberättelser

Varje spel och varje spelare har något att berätta.

Har du ett spel som du tycker väldigt mycket om? Om du har det, varför tycker du om det? Vad är så speciellt med just det spelet? Vilka känslor förknippar du med det?

Fredagen 9 mars klockan 18:00 på Spelens Hus i Malmö är det vernissage för utställningen Spelberättelser som kretsar kring just dessa frågor.

Utställningen består av bilder och berättelser om spelare och deras spel. Utställningens syfte är att ge utrymme för människor att berätta om ett av sina spel, och på så sätt sprida kunskap om det, samt väcka nyfikenhet hos andra spelintresserade. Genom utställningen kanske du hittar spel som du aldrig har hört talas om, eller upptäcker nya sätt att se på något av dina favoritspel. Tanken är även att utställningen ska fungera som en diskussionsöppnare och tankeställare för dig som läser berättelserna. Har du spelat spelen i berättelserna? Känner du igen känslorna som det berättas om? Vilka spel väcker känslor hos dig? Både gamla och nya spel kan väcka tankar, intresse och spelglädje.

Ett spel är inte bara ett föremål. Det är också berättelser, minnen och känslor.

Utställningen har producerats av etnologen Hanna Moberg vid Lunds universitet, som självklart kommer att närvara under vernissagen för att berätta om utställningen, mingla och svara på frågor.

Vernissagen finns som evenemang på Facebook: https://www.facebook.com/events/156095128428238/

Varmt välkommen till vernissagen!

Välkommen till Spelberättelser!

Hej och välkommen!

Jag som har startat denna blogg heter Hanna Moberg och studerar etnologi vid Lunds universitet. Jag har nyligen skrivit klart och publicerat min kandidatuppsats som handlar om personer som samlar på retrotvspel. Uppsatsen går att läsa här: http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8933334. Denna blogg är en del av projektet Spelberättelser som är kopplat till uppsatsens ämne. Projektets syfte är att ge utrymme för människor att berätta om ett av sina spel, och på så sätt sprida kunskap om det, samt väcka nyfikenhet hos andra spelintresserade.

Deltagarna i projektet har fått välja ut ett spel eller spelrelaterat föremål och berätta om den. De har fotat föremålet och berättat om till exempel varför den saken är speciell för dem, historien bakom den, vilka känslor som de förknippar den med och så vidare. 

Projektet har resulterat i denna blogg och en fysisk utställning som ska hängas upp på Spelens Hus i Malmö. Bloggen fungerar som ett komplement till utställningen då det kan vara svårt för människor som bor en bit bort att besöka den fysiska utställningen. Av denna anledning kommer projektets 9 berättelser och tillhörande bilder även att läggas ut här. Kolla gärna in dem för att se intressanta föremål och läsa spännande spelberättelser!

//Hanna